ESA - Elsäkerhetsanvisningarna
ESA står för Elsäkerhetsanvisningarna och utgör el- och energibranschens gemensamma regelverk för att förebygga elolyckor och skapa en säker arbetsmiljö vid allt arbete på, med eller i närheten av elektriska starkströmsanläggningar. Regelverket tas fram och förvaltas av branschorganisationen Energiföretagen Sverige inom ramen för EBR (Elnätsbranschens riktlinjer). Det fungerar som branschens praktiska tillämpning av gällande lagstiftning, såsom Arbetsmiljölagen och Elsäkerhetslagen, samt den europeiska standarden SS-EN 50110-1 för skötsel av elektriska anläggningar.
Genom att etablera enhetliga begrepp, roller och säkerhetsrutiner ser ESA till att alla aktörer i branschen arbetar utifrån samma riskhantering, oavsett vilket företag eller region de tillhör. För personal som planerar eller utför arbete i dessa miljöer krävs det i regel att man genomgått en ESA-utbildning. Utbildningsbeviset förnyas normalt vart tredje år och anpassas utifrån personens yrkesroll — från fackkunniga tekniker som utför elektriska arbeten till instruerad personal som utför icke-elektriskt arbete som markentreprenad eller trädfällning nära ledningar.
Vad innebär begreppet Instruerad Person?
Begreppet instruerad person är en central roll inom svensk elsäkerhet och de branschgemensamma Elsäkerhetsanvisningarna (ESA). En instruerad person är någon som har fått tillräcklig utbildning och information från en fackkunnig person för att kunna identifiera och undvika de specifika risker och faror som elektricitet kan medföra vid arbete på eller i närheten av en elanläggning.
Till skillnad från en fackkunnig person, som besitter yrkesutbildning och djup teoretisk samt praktisk kunskap om elanläggningar, behöver en instruerad person inte ha en elteknisk bakgrund. Rollen är istället kopplad till definierade, avgränsade arbetsuppgifter. Det kan exempelvis handla om personal som ska utföra underhåll, skötsel, rengöring eller byggnadsarbeten i närheten av spänningsförande delar, alternativt enklare driftåtgärder.
En fackkunnig person / tekniker har en fördjupad kompetens. Teknikern kan identifiera komplexa elsäkerhetsrisker som strömgenomgång och ljusbågar, planera arbeten enligt rätt arbetsmetod (såsom arbete utan spänning, nära spänning eller arbete med spänning) samt genomföra relevanta riskhanterings- och skyddsåtgärder. Enligt ESA-regelverket krävs att fackkunnig personal genomgår kontinuerlig kompetensutveckling. Utbildningen säkerställer att teknikern förstår elanläggningens uppbyggnad, gällande lagstiftning i Arbetsmiljölagen och Elsäkerhetslagen samt branschens specifika ansvarsroller, exempelvis elsäkerhetsledare, eldriftledare eller kopplingsledare.
Var vänder jag mig i frågor om arbetsmiljön?
Om du upptäcker brister, faror eller risker i din dagliga arbetsmiljö är det i första hand din närmaste chef du ska vända dig till. Det är arbetsgivarens primära ansvar att tillhandahålla en säker och hälsosam arbetsplats, och därför bör brister påtalas så tidigt som möjligt så att lämpliga åtgärder kan sättas in. Om problemet trots detta inte åtgärdas, eller om risken kvarstår, bör du ta kontakt med ditt lokala skyddsombud som företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor. Skulle det saknas ett skyddsombud på din arbetsplats har du alltid möjlighet att vända dig direkt till ditt fackförbund för att få stöd och vägledning.
Arbetsgivaren har å sin sida tillgång till flera externa resurser för att utveckla och stärka sitt arbetsmiljöarbete. Det är exempelvis vanligt och fullt möjligt att anlita företagshälsovården eller andra oberoende, sakkunniga experter inom området för att få professionell hjälp med kartläggningar, rehabilitering och förebyggande insatser. Dessutom erbjuder de flesta arbetsgivarorganisationer rådgivning och konkret stöd till sina medlemsföretag i dessa frågor.
Slutligen fungerar Arbetsmiljöverket som den tillsynsmyndighet som övervakar att arbetsmiljölagstiftningen följs. De kan besvara frågor om gällande regler och har även till uppgift att ta emot anmälningar om bristfälliga arbetsförhållanden. En sådan anmälan kan ligga till grund för att myndigheten beslutar om att genomföra en riktad inspektion på arbetsplatsen för att kräva förbättringar.