social arbetsmiljö

PSYKOSOCIAL ARBETSMILJÖ

Senast faktagranskad: 14 september 2026
Kontrollerad mot: AFS 2023:2 om planering och organisering av arbetsmiljöarbete samt Arbetsmiljöverkets aktuella vägledning om organisatorisk och social arbetsmiljö.

Vad är psykosocial arbetsmiljö?

Psykosocial arbetsmiljö är ett vanligt samlingsbegrepp för hur arbetets krav, organisation, relationer och sociala sammanhang påverkar människor. Begreppet används ofta i vardagligt språk, forskning och äldre material. I Arbetsmiljöverkets nuvarande föreskrifter används däremot framför allt de definierade begreppen organisatorisk arbetsmiljö och social arbetsmiljö.

Det betyder inte att uttrycket psykosocial arbetsmiljö är fel. Det är fortfarande begripligt och relevant som sök- och samlingsbegrepp. Men när man beskriver vad arbetsgivaren faktiskt ska göra är det bättre att använda dagens regler och tala om organisatoriska och sociala förhållanden, riskbedömning, arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling.

Vad ingår i den psykosociala arbetsmiljön?

I praktiken kan frågor om psykosocial arbetsmiljö handla om både hur arbetet är organiserat och hur människor fungerar tillsammans. Exempel är:

  • arbetsmängd, tempo och möjlighet till återhämtning
  • tydlighet i mål, ansvar och prioriteringar
  • resurser och befogenheter i förhållande till kraven
  • stöd från chefer och kollegor
  • kommunikation, samarbete och delaktighet
  • konflikter och bemötande
  • arbetstidens förläggning och förväntningar på ständig nåbarhet
  • risker för kränkande särbehandling.

För att undvika att flera begrepp flyter ihop har vi separata fördjupningar om organisatorisk arbetsmiljö och social arbetsmiljö.

Vad säger AFS 2023:2?

AFS 2023:2 innehåller regler om bland annat organisatorisk och social arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska organisera arbetet så att krav och resurser inte leder till ohälsosam arbetsbelastning. Arbetstidens förläggning ska hanteras så att den inte medför ohälsa, och arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras samt ha rutiner för hur sådana situationer hanteras.

Arbetsmiljöverket lyfter särskilt tre riskområden i OSA-arbetet: ohälsosam arbetsbelastning, arbetstidens förläggning och kränkande särbehandling. Det är därför mer träffsäkert att undersöka konkreta förhållanden i arbetet än att enbart fråga om någon upplever arbetsmiljön som ”bra” eller ”dålig”.

Hur undersöker man psykosociala risker?

Arbetsgivaren ska inom det systematiska arbetsmiljöarbetet regelbundet undersöka arbetsmiljön, bedöma risker, genomföra åtgärder och följa upp dem. Metoden kan variera beroende på verksamheten.

Underlag kan till exempel komma från arbetsplatsträffar, medarbetarsamtal, skyddsronder, enkäter, sjukfrånvaro, tillbud, personalomsättning eller återkommande signaler om hög arbetsbelastning. En enkät kan vara ett hjälpmedel, men ersätter inte arbetsgivarens ansvar att förstå orsakerna bakom resultaten och genomföra faktiska åtgärder.

Vilka åtgärder är mest relevanta?

Åtgärder ska riktas mot orsakerna i arbetet. Om problemet är en långvarig obalans mellan krav och resurser behöver arbetsgivaren exempelvis minska kraven eller öka resurserna. Det räcker inte att ständigt omprioritera samma arbetsmängd eller lägga hela ansvaret för återhämtning på individen.

Andra åtgärder kan vara tydligare ansvar, bättre prioriteringar, förändrad bemanning, förbättrade arbetssätt, ökat stöd, tydligare kommunikation eller justering av arbetstid och nåbarhetskrav. Individinriktade insatser kan vara värdefulla, men ska inte ersätta åtgärder av organisatoriska orsaker.

FAQ om psykosocial arbetsmiljö

Finns begreppet psykosocial arbetsmiljö i dagens AFS?

Det är inte det centrala definierade begreppet i dagens regler. AFS 2023:2 använder framför allt organisatorisk och social arbetsmiljö. Psykosocial arbetsmiljö fungerar ändå som ett vanligt samlingsbegrepp.

Är stress alltid en psykosocial arbetsmiljörisk?

Stress kan vara en signal, men arbetsmiljöarbetet behöver undersöka vilka förhållanden i arbetet som ligger bakom, till exempel höga krav, otillräckliga resurser, otydlighet, konflikter eller bristande återhämtning.

Räcker en medarbetarenkät?

Nej. En enkät kan ge underlag, men arbetsgivaren behöver bedöma riskerna, identifiera orsaker, genomföra åtgärder och följa upp effekten.

Källor